The City, part 2
Igår när jag var på stan så iaktog jag också ett de fenomenen som är en del av vår fina stad.
De flesta av er som läser lär komma ifrån Malmö eller har spenderat mycket tid där. Då har ni med säkerhet iallafall någongång besökt shoppingcentret Under 30 (eller vad fan det nu heter, det på gågatan mittemot (och brevid) Espresso House). Har du besökt Under 30 så har du säkert också bevittnat det här fenomenet.
Det finns en affär där som jag tänker lämna anonym men den är känd för sina T-Shirts som går att hitta ialla möjliga Storelekar. Men anyway...
Affärens lokal är ävldigt liten, mest ett litet inskjut i väggen. Men det här handlar inte om affärens loka, eller lite gör det men det viktigaste rör de som jobbar där. So far de gångar jag varit där så jobbar det antingen en Schnygg Fräsch Schtekig Schnubbe där eller en väldigt söt sådär modemedveten Indie-tjej
De.
Har.
Så.
TRÅKIGT!!!
Dom bara står där, i den här skitlilla lokalen och säljer förmodligen ALDRIG något eftersom tröjorna oftast inte är så satans snygga att de är värda 350 spänn. Men problemet ligger i hur de beter sig. Eftersom de inte har något att göra så står det bara där när man kommer in och inte ens 3 minuter efter att du har gått in så kommer den där jobbiga frasen som man hatar att höra när man fönstershoppar: Kan jag hjälpa dig?
JA MEN DET ÄR KLART ATT JAG BEHÖVER HJÄLP DET ÄR EN AFFÄR MED UNGEFÄR 20 T-SHIRTS AND NOTHING ELSE!!! Det är inte direkt som om jag kan gå vilse där...
Så när de väl frågat en och om man är den enda i affären så känner man verkligen hur de iaktar en nonstop medans man försiktigt försöker kolla på deras t-shirts utan att sabba vikningen för mycket. När man fått nog så går man därifrån, känner sig en smula smutsig och om du vänder dig om när du går vad ser du då? Jo du ser dem rätta till exakt alla t-shirts du rört.
Varenda en.
De flesta av er som läser lär komma ifrån Malmö eller har spenderat mycket tid där. Då har ni med säkerhet iallafall någongång besökt shoppingcentret Under 30 (eller vad fan det nu heter, det på gågatan mittemot (och brevid) Espresso House). Har du besökt Under 30 så har du säkert också bevittnat det här fenomenet.
Det finns en affär där som jag tänker lämna anonym men den är känd för sina T-Shirts som går att hitta ialla möjliga Storelekar. Men anyway...
Affärens lokal är ävldigt liten, mest ett litet inskjut i väggen. Men det här handlar inte om affärens loka, eller lite gör det men det viktigaste rör de som jobbar där. So far de gångar jag varit där så jobbar det antingen en Schnygg Fräsch Schtekig Schnubbe där eller en väldigt söt sådär modemedveten Indie-tjej
De.
Har.
Så.
TRÅKIGT!!!
Dom bara står där, i den här skitlilla lokalen och säljer förmodligen ALDRIG något eftersom tröjorna oftast inte är så satans snygga att de är värda 350 spänn. Men problemet ligger i hur de beter sig. Eftersom de inte har något att göra så står det bara där när man kommer in och inte ens 3 minuter efter att du har gått in så kommer den där jobbiga frasen som man hatar att höra när man fönstershoppar: Kan jag hjälpa dig?
JA MEN DET ÄR KLART ATT JAG BEHÖVER HJÄLP DET ÄR EN AFFÄR MED UNGEFÄR 20 T-SHIRTS AND NOTHING ELSE!!! Det är inte direkt som om jag kan gå vilse där...
Så när de väl frågat en och om man är den enda i affären så känner man verkligen hur de iaktar en nonstop medans man försiktigt försöker kolla på deras t-shirts utan att sabba vikningen för mycket. När man fått nog så går man därifrån, känner sig en smula smutsig och om du vänder dig om när du går vad ser du då? Jo du ser dem rätta till exakt alla t-shirts du rört.
Varenda en.
Kommentarer
Postat av: Nora
Livet är hårt.
Trackback
