The Testimony of a Jester

Bloggen självdog för en god månad sedan, ni kan sluta komma hit för mina tankar kommer inte längre att förgylla dessa hallar.
En annan dag, en annan plats kanske men här och nu så är bloggen död.

Läste i tidningen idag att det finns fler Bloggare i Kina än vad det finns tyskar.
Inte tyska bloggare utan tyska människor.

Låt den sjunka in en stund.

När man känner sig sliten, besviken, övergiven, ledsen och generellt värdelös. Vet ni vad jag gör då?

Jag ställer mig på ett högt berg, gör en "se på mig människor" pose och skriker: "JAG ÄR VIKTOR, THE ONE ABOVE ALL!!!" medans jag spottar brinnande svavel på de ignoranta folkmassorna. Sedan slår jag Godzilla på käften och visa Månen vart skåpet ska stå.

På det sättet så är jag aldrig ensam.

Nu vet jag inte vad jag ska känna. För några veckor sedan satt jag på bussen en kväll. Skulle ut med folk. På bussen så sitter jag och lyssnar på människorna runt omkring mig, det var då innan jag hade musik på mobilen, man kan ju inte tjuvlyssna på folk när man har musik på mobilen.
Jag snappar upp en diskussion mellan två människor en ung herre och en ung dam. Båda i min ålder.
De verkade lite smått förfriskade men inget farligt och de pratade.
Pratade om livet, om religion och andra töntigta prylar man snackar om när man är smått förfriskad.
Grejen var att killen verkade vara en av de mest pretantiösa människorna jag någonsin mött (eller ja jag mötte ju inte honom, jag inkräktade på hans privatliv på en buss). Han pratade om dödsångest, hur liten varje människa verkligen är and what not.
Jag gissar att han bara försökte låta djup framför tjejen.
Eitherway. Han pratar om dödsångest och hur han målar bäst när han inser sin egen dödlighet. En massa sånt.
Folk som säger saker som "Jag skapar bäst när jag X" går mig på nerverna. Det känns tillgjort.
Men nu här om dagen så råkade jag springa på den här människans verk.
Och ta mig fan det var bra skit!
Konstnärer och kreativa människor går mig oftast på nerverna men jag kan inte tycka illa om folk som är genuint duktiga.
Det jämnar liksom ut sig.

Det var en liten titt i min hjärna.

Nää jag ska gå till skolan nu

*går till skolan*

Läste nyss klart En komikers uppväxt av Jonas Gardell, otroligt bra bok vill jag påstå. Jag brukar inte gilla saker och folk som blir hypade (se Jonas Gardell, han är sån som folk påstår man måste tycka om) men so far lever hans skrivande upp till hypen.

Men jag ska inte leka kritiker här för who gives a shit.
Vad jag ville tala om idag var vad boken fick mig att tänka på. Lågstadiet

Jag lever i nuet. Ja jag vet det är en oerhötd klycha och det ligger rätt äkligt i munnen att säga det men det stämmer faktist. Om det sedan är för att jag har ett minne som en 60-årig hippie eller för att jag är en genuin levnadskonstnär det låter jag stå orört. Eitherway så gillar jag inte det förflutna, gud jag ogillar han jag var bara föra veckan. Det är förlegat, jag är här inte då. Högstadiet är ett svagt minne och Lågstadiet? Ja gud vad är Lågstadiet då?
Jag har alltid varit en "clown" vilket ibland kan äckla mig en smula... men bara en smula.
Jag är lycklig nu så vem bryr sig.

I Lågstadiet och likaså Mellanstadiet igentligen (minns inte när det ena slutar och de andra börjar) så tror jag att jag var mobbad. Men jag är ärligt talat inte säker. Inte öppet i ditt ansikte haha din fete fan men mer den diskreta sorten. Jag känner lite att jag var den där killen som tjejerna sa "eewww" om, den lite creepy tjocke killen som kan vara rätt rolig ibland. På distans iallafall.
Det var väll högstadiet också egentligen.
Can't really blame them dock. I högstadiet gick i jeans-jacka, hade långt rött hår och bara ett ögonbryn.
Jag kan skratta åt mina "forna jag", det kan jag verkligen för ja som sagt, det är inte dom som är jag...det är jag här och nu som är jag.

Undra hur det är för någon som inte är inne i min hjärna att läsa min blogg...förmodligen rätt rörigt men jag lovar att jag hade en rak tanke när jag började!

Jag grät mycket som liten, nu gråter jag aldirg. När hände denna förvandling?

Detta var det semi-seriösa inlägget för månaden. Enjoy with care

Jag är inte vidar djup eller poetiskt men jag är snäll och väldigt stark!

Jag är även skribent på Dagens Cooling!
(jag hade gett en direkt klicka här länk men ärligt, internet skrämmer mig och jag vet inte hur man gör)

http://dagenscooling.blogspot.com/

Skolan börjar imorgon! Yaaay wopsidooo osv.
Flickvännen är tillbaka från England (äntligen liksom) så det gör mig glad, imorgon firar vi två månader.
Yup två månader har gått så fort. Lite sjukt faktist.
Men det har med största säkerhet varit de bästa två månaderna i mitt liv so its all good!

Det nya året har varat i 7 dagar än så länge, om 12 dagar så ska jag göra inträdersprov på Malmö Scenhögskola. Inte för att jag kommer komma in men det är jävligt skrämmande. Jag har inte ens börjar förbereda mig. Men men det fixar sig. Det brukar det göra.
Jag fyller år om 22 dagar. 19 liksom. Ett år till sen är man 20. Då är man halvvägs till 40
*ångest*
Jag är nästan vuxen.
*lite mer ångest*

Men vet ni vad! Idag och igår har jag varit jätte produktiv! Jag är nästan klar med min regianalys!
Vi fick uppgiften i ettan visst men fuck you!
Jag önskar att jag alltid var så här bra.

Jag jobbade idag va. Inventerade på pappas jobba va. Lyfte och räknade lameller va. Lyfte och räknade cirka....400 lameller. Give or take. En lamell väger TYP 2-3 kilo?
Det blir 800-1200 kilo.
De ger ungefär 20 galler.
20 galler är nog för att säkra ungefär 10 mindre Ica butiker (eller 20, vissa behöver bara ett galler.)

Så tänk på det nästa gång ni räknar något.
Tänk på det.

Har du sett You don't mess with the Zohan? Du vet hur Israeliterna (är det den korrekta termen?) har hummos på allt och jag menar precis allt? Jag känner mig som en Israelit, vi har alltid hommus hemma och det är liksom mitt main pålägg på macka.
Jag har det även i mat.
Det är tasty shit asså!

Eitherway. Klockan är 02.54, jag kan inte sova så jag sitter här, mumsar hummosmackor, kollar Xena och framförallt (!) jobbar med projektarbetet. Det är repschema som skivs and I gotta tell you, det är jobbigt...men jag är nästan klar nu.
Och by the looks of it som kommer vi klara det hela galant, gäller bara att kostym, budget och sådana triviala saker klatchar.
Men regimässigt så kommer det gå som en dans.
Jag ligger dock back med mina loggböcker.
Och när jag säger back...så menar jag back!
Det här är bara löjligt!
Men det är så satans tråkigt så dont blame me daddy!

Uhm uhm what else what else?
Jo det är ett nytt år och jag är kär, men det vill ingen läsa om. Gud folk pallar knappt med det IRL så då vill de nog ännu mindre läsa om hur snuttigt lyklig jag är på internet. Folk är bittra och hatiska på det sättet.

Eitherway. Nytt år. 2009 liksom. Om 90 år är det 2099, undra om man kommer leva då.
Förmodligen.

Här tog det slut.

Klockan är 23:53. Det är torsdag, Juldagen.
Min vackra flicka ligger och sover och jag kan intet annat än tänka
Att hon är den bästa julklappen jag kan få.

God Jul alla där ute, ute i cyberspace.

Det är sant! Jag läser andras bloggar och jag måste erskänna att de är mycket bättre än min.
Vet inte ens om det där var gramatiskt korrekt.
But thats how I roll.
God Jul bitches!

Joy to the world, the lov is here!
Vaknade redan 06 hos Unn eftersom vi skulle vara på skolan tiiidigt för att vara redo med Julspelet.
Jag var tomten. Tomten med tourettes.
Min mage trillade ut at one point men jag tyckte jag räddade det rätt bra.
AAAAAAAAAAH AAAAAAAAAAAH AAAAAAAAAAH
så skrek jag när min mage trillade ut.

Nu är klockan halv två, jag har varit vaken i 19 och en halv timme och jag har halsbränna. Det får jag när jag äter dåligt.
Lustigt!
Gudfadern är på dansk tv. Jag gillar gudfadern. 30-tals modet borde göra en come-back. Då var män män, inget sånthär fjolligt tajta byxor skit.

Aja, godnatt allesammans. Ses imorgon.

01.17 yesyes upp om 7 timmar. Det är egentligen inte så farligt så man ska ju inte klaga.
Men det är skoj!
Jag borde tycka synd om mig själv lite mer tror jag, inte för att jag behöver det men för att jag gör det mycket mindre nu förtiden än innan. Lite självhat o självömkan är bra motivation!
Or not.
Jag har repat Tomte-repliker hela kvällen nu o jag skulle vilja påstå att de sitter som handsken.
Så jag är en duktig skådis. Duttig skådis, ta en kaka
*får kaka*

Just nu kollar jag på Miami Vice och önskar att jag var med. Alla är fabulous och såfort något farligt händer är det i slowmotion.

Michael Madsen är tydligen med i Miami Vice, I dont not know that.

Michael Madsen är tydligen med i Viami Mice, I dont knot now that.

Jag heter Viktor och vill ha lov.

Allmänheten älskar inte mig längre. Antalet bloggare har halverats!
Jag lider av hybris tror jag.