Punchline

Hmmm ja gokväll på dig också antar jag, trevligt att du stanna förbi här för att se vad jag har att säga, solidariskt...tyder på empati. Eller skadeglädje, vilket som egentligen men det är lugnt. Jag bloggar för att jag vill och du läser för att du vill. Man kan säga at vi lever i en form av symbiot du och jag. Jag ger dig något att läsa genom att skriva och du ger mig en anledning att skriva genom att läsa.
Det är att leva i symbiot. Det lärde jag mig i skolan. Påtal om skolan har jag inte varit där på länge...det är för att det har varit valborg och första Maj and whatnot. D'najs.

Ska jag vara lite ärlig här för en sekund så måste jag säga att det här med livet är rätt häftigt. Mitt liv är rätt bra, hell mitt liv ÄR bra, något annat ska man inte tro. Men uppskattar jag det? Nixpix det är alltid något som fattas.
Nu har jag en grej som fattas, som jag tänker göra något åt. Och varje gång jag försöker göra något åt det så är det nån form av utomstående faktor som gör att jag sabbar det. Det är rätt lustigt måste jag säga. Men allt är egentligen lustigt.

Allt är som uppbyggande av ett skämt, undra vad punchlinen är?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0