The Testimony of a Jester

Nu när jag cycklade hem från jobbet så trodde jag att någon loskat mig i huvudet.
Sen började det regna.

Mitt jobb. Jag är telemarketer. Det vill säga ni vet den där jobbigt typen som ringer och stör dig med ett överentusiastiskt "HALLÅ! :D:D
JAG HETER VIKTOR OCH RINGER FRÅN BLABLA :D:D
HAR DU PAPPA DÄR???? :D:D:D:D:D"
Ja, innan du ens frågar så nej...jag lämnar självrespekten hemma när jag går dit.
Men det är inte det jag ska prata om. Nä det är den stora insikten jag fått av att jobba där.
Jag har typ inga R:n. Iallafall inte när jag ringer. Det blir bara läskiga harklingar.
Jag hae inte velat prata med mig iallafall.
FAST DET VILL JU INGEN!!!
INGEN ALLS!!!!
JAAAAG HAAAR INGAAA VÄNNEEEEER!!! WUÄÄÄÄÄH!!!
*gråter en stund*

Så var var jag...


Right!


The end.