Enjoy with care
Läste nyss klart En komikers uppväxt av Jonas Gardell, otroligt bra bok vill jag påstå. Jag brukar inte gilla saker och folk som blir hypade (se Jonas Gardell, han är sån som folk påstår man måste tycka om) men so far lever hans skrivande upp till hypen.
Men jag ska inte leka kritiker här för who gives a shit.
Vad jag ville tala om idag var vad boken fick mig att tänka på. Lågstadiet
Jag lever i nuet. Ja jag vet det är en oerhötd klycha och det ligger rätt äkligt i munnen att säga det men det stämmer faktist. Om det sedan är för att jag har ett minne som en 60-årig hippie eller för att jag är en genuin levnadskonstnär det låter jag stå orört. Eitherway så gillar jag inte det förflutna, gud jag ogillar han jag var bara föra veckan. Det är förlegat, jag är här inte då. Högstadiet är ett svagt minne och Lågstadiet? Ja gud vad är Lågstadiet då?
Jag har alltid varit en "clown" vilket ibland kan äckla mig en smula... men bara en smula.
Jag är lycklig nu så vem bryr sig.
I Lågstadiet och likaså Mellanstadiet igentligen (minns inte när det ena slutar och de andra börjar) så tror jag att jag var mobbad. Men jag är ärligt talat inte säker. Inte öppet i ditt ansikte haha din fete fan men mer den diskreta sorten. Jag känner lite att jag var den där killen som tjejerna sa "eewww" om, den lite creepy tjocke killen som kan vara rätt rolig ibland. På distans iallafall.
Det var väll högstadiet också egentligen.
Can't really blame them dock. I högstadiet gick i jeans-jacka, hade långt rött hår och bara ett ögonbryn.
Jag kan skratta åt mina "forna jag", det kan jag verkligen för ja som sagt, det är inte dom som är jag...det är jag här och nu som är jag.
Undra hur det är för någon som inte är inne i min hjärna att läsa min blogg...förmodligen rätt rörigt men jag lovar att jag hade en rak tanke när jag började!
Jag grät mycket som liten, nu gråter jag aldirg. När hände denna förvandling?
Detta var det semi-seriösa inlägget för månaden. Enjoy with care
Men jag ska inte leka kritiker här för who gives a shit.
Vad jag ville tala om idag var vad boken fick mig att tänka på. Lågstadiet
Jag lever i nuet. Ja jag vet det är en oerhötd klycha och det ligger rätt äkligt i munnen att säga det men det stämmer faktist. Om det sedan är för att jag har ett minne som en 60-årig hippie eller för att jag är en genuin levnadskonstnär det låter jag stå orört. Eitherway så gillar jag inte det förflutna, gud jag ogillar han jag var bara föra veckan. Det är förlegat, jag är här inte då. Högstadiet är ett svagt minne och Lågstadiet? Ja gud vad är Lågstadiet då?
Jag har alltid varit en "clown" vilket ibland kan äckla mig en smula... men bara en smula.
Jag är lycklig nu så vem bryr sig.
I Lågstadiet och likaså Mellanstadiet igentligen (minns inte när det ena slutar och de andra börjar) så tror jag att jag var mobbad. Men jag är ärligt talat inte säker. Inte öppet i ditt ansikte haha din fete fan men mer den diskreta sorten. Jag känner lite att jag var den där killen som tjejerna sa "eewww" om, den lite creepy tjocke killen som kan vara rätt rolig ibland. På distans iallafall.
Det var väll högstadiet också egentligen.
Can't really blame them dock. I högstadiet gick i jeans-jacka, hade långt rött hår och bara ett ögonbryn.
Jag kan skratta åt mina "forna jag", det kan jag verkligen för ja som sagt, det är inte dom som är jag...det är jag här och nu som är jag.
Undra hur det är för någon som inte är inne i min hjärna att läsa min blogg...förmodligen rätt rörigt men jag lovar att jag hade en rak tanke när jag började!
Jag grät mycket som liten, nu gråter jag aldirg. När hände denna förvandling?
Detta var det semi-seriösa inlägget för månaden. Enjoy with care
Kommentarer
Trackback
